Som barnen älskar julen, som korten älskar turen, som Romeo älskar Julia och som jag älskar dig.
Den här helgen har varit alldeles för lång. Det borde vara måndag imorgon, men icke.
Egentligen har jag inget att säga. Men ibland får man bara en sådan stor lust att skriva av sig att det kliar i fingrarna, fast man i själva verket inte har något intressant att dela med sig av. Lurigt, det där.
Kan ju i alla fall säga att jag har ätit oerhört mycket idag. Först käkade jag frukost, sedan var jag hos mamma på elva kaffe, sedan tog jag en körv på Leffes Låda i schtada, sedan var jag hemma och käkade, sedan stack jag till Jossan och hennes mormor tvingade i mig föda, sedan bakade vi kladdkaka, sedan åt jag tacos där och nu kom jag hem och käkade kycklingklubbor och massa grönsaker med dip. Puh. Men jaja, mat är gott, och när man ändå blir erbjuden mat så är det väl onödigt att tacka nej? In. Your. Face. (översättning: I. Ditt. Ansikte.)
På tisdag har jag prov i samhällskunskap. Och eftersom jag har en skithög till hjärna så glömde jag böckerna i skolan. Men men, det går inte att polera upp en bajskorv (my brain) så jag får väl fortsätt att lämna kvar dem i skåpet.
Idag ska jag sova tidigt. Gjorde det igår också, sjukt skönt. Först några avsnitt av någon serie, sedan nana kudden.
A children's tale, a lonesome wail of a lion's roar.
Ingenting går upp mot nya, stela Dr. Martens som ger en skoskav på både hälar och tår.
Men jag vet ju att dom kommer bli båda snyggare och skönare efter en tids användning, hoppande i grushögar och släpande steg på rispig asfalt. Bästa, bästa skor.
Saknar att gå ut med kameran sånna här tidiga morgnar och mötas av en magiskt soluppgång som sänder ett skinande blänk över alla små, små vattendroppar på grässtråna och blommorna. Även om jag gillar snön och kylan, så kan jag inte annat än att längta efter våren och sommaren. Och förresten så kommer du alldeles för sent, snön. Du skulle ha varit här över jul, vart höll du hus då? Men nu när du ändå är här så kan du ju stanna över min födelsedag.
Nu sitter jag i min ensamhet på morfars kontor i mörkret, kan inte tända för hans skrivbordslampa är alldeles för high-tech för lilla mig. Man ska säkert ställa sig upp och dansa kycklingdansen för att få något lyse. Och det har jag inte lust med. Hmm. Lyssnar på First Aid Kit, som är så apbra att man nästan börjar skrika. Två svenska systrar som är sjukt coola på alla plan. Jag förstår inte varför man ska lyssna på kändisar som Rihanna och Lady GaGa när det finns så mycket bättre i vårt lilla Sverige. Jag menar, listan är lång, Håkan (förstås), First Aid Kit, Lars Winnerbäck, Melissa Horn, Anna Ternheim, Lykke Li, Lisa Ekdahl, Markus Krunegård... osv. osv. Förstår mig inte på folk ibland. Fnys och fräs.
Finaste, finaste Flora. Denna grymma tjejen tar vackra bilder, är otroligt konstnärlig och har (trots att jag hatar bloggar som håller på med en massa kläder fram och tillbaka...) skitbra klädsmak! Hon skriver så fint om allting, just nu är hon i Kina, och alla hennes inlägg blir som ett litet äventyr i sig. I bloggen tipsar hon också om böcker och filmer, hon har världens finaste rum och man blir bara lycklig när man läser hennes blogg. Och hon har en passion för avocado och keso mackor, precis som jag ;) Absolut nummer ett när man ska kolla bloggar! Mycket läsvärd! (Snyggaste skorna på sista bilden, vill ha!)
Kanske en av världens sötaste/snyggaste/vackraste människor. Duktig på att fota, skriver fina dikter och har coola kläder (Däribland diverse fjällräven föremål, det kan aldrig bli fel...). Absolut läsvärd!
Okej, kommer faktiskt inte på någon mer just nu, haha.
Men såklart så har en del kompisar bloggar som man tittar in på lite då och då.
Förresten, tänker nog byta namn på bloggen, jag menar lisacrazy? Det kändes sådär bra och coolt när man var en töntig tolvåring och la upp bilder på Robert Pattinson mest hela tiden. Visst, han är fortfarande snygg som jag vet inte vad, men ändå, jag dyrkar honom inte lika mycket som för två år sedan. Började sluta gilla alla sidor med honom på facebook för inte så länge sedan. Men när jag hade slutat gilla typ de 20 första så kände jag att jag inte orkade ta mig i genom de övriga 500 så jag lade ner det projektet.
Nå väl, namnbyte var det ja. Det är jobbigt när man kommer in på sidospår sådär.
Jag vill inte ha några förslag. Det är töntigt när man ska fråga andra om förslag på namn till sin blogg. Och som sagt, jag är inte tolv och töntig längre.
Men om ni upptäcker att jag har ändrat bloggadress - Don't Panic, det hör till planen.
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna.
Mitt liv precis just nu:
Jag sitter med min kära dator framför mig på tvbordet. Bredvid den ligger en hög med strumpor som mormor vill att jag ska para ihop. Och bara för att jag är en så underbar dotterdotter så skall jag göra't.
Man har tur att ha någon att vända sig när man är ledsen, glad, arg, sur, lycklig, whatever. I mitt fall heter han Håkan Hellström. Och han är expert på att sätta ord på mina känslor, trots att han inte vet vem jag är.
Imorgon är det exakt en månad kvar tills jag fyller femton år. Det är mycket man får göra när man fyller femton. Cykla utan cykelhjälm, se nästan alla filmer på bio, moppe (som man INTE vill ha...). Har jag glömt något? Tror inte det. Haha. Humor.
Nu ska jag och mormor diskutera påslakan och dylikt. Och dricka kaffe. Mormor, påslakan, kaffe. Låter som prima liv.
Fred.
Rubrik: Från Nu Kan Du Få Mig Så Lätt med Håkan Hellström (<-- kung="" p="">
Två uppdateringar på samma vecka. Jag vet. Jag är också chockad.
Klockan är just i detta nu cirka sex minuter över ett. 1.06. Slog precis över till 1.07.
I alla fall.
Såg ju som sagt The Girl With The Dragon Tattoo häromdagen. I tisdags för att vara precis exakt. Den var himla bra faktiskt. Bättre än den svenska, Rooney Mara äger faktiskt ut Noomi Rapace i den rollen, sorry Noomi. Men så är det.
Den var i alla fall riktigt bra. Sevärd och hela faderullan.
Nåja. Nu sitter jag här och funderar litegranna på mitt rum, som jag städade för inte så längesedan. Jag hade länge fasat inför det hemska mötet med dammråttorna i hörnen, men tillslut tog jag mod till mig och plockade fram stekpannan, höll jag på att säga, men jag gjord'et inte, utan jag sa dammsugaren. Ja, jag plockade fram dammsugaren som sagt, och det känns mycket bättre nu. Såhär i efterhand.
I alla fall, jag sitter och resumerar dagen som vart för mig själv. Vad har jag gjort egentligen?
Jag vaknade upp i min oerhört bekväma säng. Reste mig upp, och drämde som vanligt i huvudet i mina origamifåglar som jag har satt upp över min säng. Eller, tja, drämde och drämde, det låter som om jag slog huvudet i två ton bly, när det i själva verket handlar om små lager med tunt papper. När jag hade gjort detta, gick jag troligtvis på toaletten. Sedan gick jag ner, käkade frukost medan jag kollade på ett par avsnitt av Supersize VS. Superskinny, vilket för övrigt är mycket lämpande om man vill känna sig smal (Jämför dig då med Supersize-folket, och inte Superskinny, då kan det sluta med att du hänger dig i duschslangen och det vill vi inte vara med om...). Sedan gick jag ut med hundarna. Sedan gick jag in igen.
Okej, jag kan seriöst inte fortsätta. Jag mår dåligt när jag hör vilket oerhört ointressant liv jag har. Enough with the heavy stuff.
Aja, nu ska jag nog borsta tänderna, sedan se någon film i sängen.
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Mitt liv har förändrats en del sedan sist. Eller, okej, kanske inte, men det är väl en del som har hänt, jag är ju faktiskt människa, jag är med om saker, även om jag inte uppdaterar bloggen eller facebook en gång var femte minut för att berätta om dem.
Om jag hade haft bättre minne så hade jag kunnat göra en kort sammanfattning av hur mitt liv har sett ut de senaste månaderna, men jag har ganska dåligt minne och kommer knappt ihåg vad jag gjorde i förrgår. Och sedan tvivlar jag på att någon faktiskt är intresserad. Det är ju ingen som läser min blogg, så varför anstränga sig mer än behövligt?
Jag kan ju i alla fall meddela att jag fick ett vykort av självaste Håkan Hellström. Ja, den Håkan Hellström. The one and only Håkan, liksom. Vykort. Till. Mig, me, moi. Jag undrade vem som hade skickat brev till mig, jag får ju aldrig brev (tyvärr, brev är egentligen både roligare och vackrare än sms och mail...). Jag rev i alla fall upp det medan jag sneglade in under kuvertet. Då såg jag att det stod "HÅKAN HELLSTRÖM" med tryckta bokstäver. När jag såg det tänkte jag att det var mormor eller morfar som hade skickat någon tidningsartikel eller något, som de brukar klippa ut till mig, och som numera sitter fastnålade på min vägg. Men sedan såg jag det. Bredvid tryckbokstäverna stod det:
"Tack Lisa för det fina brevet" och sedan hans autograf och ett hjärta.
Börjar nästan gråta när jag tänker på det. Lovar att jag ska lägga upp en bild på det någon dag. Som bevis, liksom. Behöver kolla på det själv ibland, för att förstå att det faktiskt har hänt.
Sedan har vi ju passerat både jul och nyår. Inget speciellt med det, fick lite skor och några böcker och en pyjamas. Vid nyår skickade vi upp några thailändska lyktor i skyn. Det började blåsa så vi fick inte upp mer än tre, men det var himla fint.
Och sedan har jag ju världens finaste pojkvän, han får inte glömmas bort. Haha, som om det vore möjligt.
Nu ska jag snart fara på bio. The Girl With The Dragon Tattoo. Heter den så? Tror det. Den amerikanska versionen av Män Som Hatar Kvinnor, för er stackare som inte visste det.
Nu kommer det troligtvis dröja ett halvår innan jag skriver något här igen. Ingen bryr sig, jag vet, men i alla fall, bäst att nämna det. Och när det väl händer, kanske jag berättar om filmen. Eller så gör jag inte det.
